Linnzorizzed

Trötthet är inte det enda som existerar.
Utmattning är bara ett förnamn.
Ingen stress alls hade slösat bort tiden.
Det är mest sådant här.
Tiden hinner inte med sig själv.
Knappt ens tankarna orkar upp.
För det är mörkt, ljuset orkar aldrig nå fram.
Fullt av liv. Det känns så nära.  
Antar att tiden måste springa uppochner.
För här finns ingen ro.
Utmattningen tar ett extra steg.
Och du bara springer. Springer.
För du måste. Hinna med.
Att tänka. Att känna. Att lyssna. Att veta.
När du ska sluta.
Och se på allt från utochin.
Du kan få tysthet att leka.
Om den bara vill.